2009
Det året kommer inte tillbaka men minnen från året kommer alltid att vara kvar.
Som jag skrev i förra inlägget så förlorade jag en släktning en nära släkting som jag alltid kommer minnas och
hon är redan riktigt saknad! Hennes begravning var helt otroligt fin men även riktig jobbig. När man skulle gå fram och lägga rosen på henne och skulle säga hejdå. Det var hemskt ville inte säga hejdå ville ha henne var på jorden hos oss. Hon kunde ju inte lämna oss redan det funkade inte. Så det blev många tårar den stunden och även nu när man skriver det här och tänker tillbaka på Greta <3
Men 2009 lämnade jag också världens bästa vän som alltid lyssnade på en och ville alltid vara med på allt som hände. Han älskade också att springa snabbt och var alltid på toppen humör. Men nu bor han på ett nytt ställe som är Gotland och jag vet att han har det jättebra Men jag vill bara att han ska komma tillbaka min lilla Morgan <3
Vi har haft många bra minnen tillsammans detta år. Haft riktigt många timmar tillsammans och den tiden kommer man inte glömma ska du veta min älskade häst!!
Men har ju hänt bra saker med, Började på handel på Ljunkan. Träffade Linda och Amanda.
Började ta upp kontaken med sysslingarna Caroline och Evelina. Ridit ridlektioner på Eda detta år med.
Men hade ju även bestämt med Jessica att jag skulle få börja hyra Nitzch <3
Skolavslutningen med 9D, den var ju bara helt otrolig. Kommer aldrig glömma Ånestadsskolan och klassen.
Våra mentorer Anna och Pelle - helt klart dem bästa lärarna.
Fått varit tillsammans med min släkt och familj! Gjort mycket roligt detta år med, som man troligen aldrig kommer glömma bort. Men nu kommer ett nytt år. Helt klart världens bästa början på året men vi får väl se vad som händer. Det vet ingen....
Nu kommer lite bilder från året som gått!
Morgan
Amanda
Stockholm med Hp1a <3
Du är underbar ELin!! Jag är så sjukt jäkla glad att jag har fått lära känna dig!
Du är o kommer alltid vara den BÄSTA! <333
"Amanda" Jag är med överlycklig att jag lärt känna dig! Klart vi kommer vara! <333
jaaa, vi måste verkliigen ses snaaart :D<3
Började gråta när du skrev det där om att lägga rosen på kistan då jag kommer ihåg när jag gjorde det på både Morfars och Farfars begravning. Det var det absolut svåraste jag gjort, man vill verkligen inte. :(<3 Och Lilla älskade Morgan, känns som det var igår man satt på hans rygg sista gången samtidigt som det känns så långt bort. Alla stunder med honom känns glasklart, allt finns kvar, varenda lilla detalj. Men det är också tack vare honom jag lärde känna dig så jag är honom EVIGT tacksam<3
ÄLSKAR DEJ<3
